Andra loppet för dagen var hopplopp A. Den kändes väldigt klurig så man fick ha huvudet på skaft, för minsta lilla otydliget så kunde det gå fel på många ställen i banan. Vi gjorde ett kanon fint lopp. Hon följde mig jätte fint under banan och vi var timade. Men i slutet så var det en böjd tunnel och hunden skulle ta den vänstra öppningen, men Maya for snabbt in i den högra. Det blev då en disk. Så synd för det var ett jäkla snyggt lopp. Men så är det i agilityn man kan vara jätte nära ett nollat lopp men så händer ett litet mini fel och det leder snabbt till en disk. Tredje och sista loppet var också ett hopplopp. Banan var jätte svår. Det var inte många som nollade i klasserna före oss. Maya kändes redan ofokuserad innan vi skulle gå in på banan, fick inte kontakt med henne trots godis i handen som alltid brukar fungera. Anledningen till detta var att Husse hade kommit för att titta på oss i sista loppet. Nära vänner och släkt är en stor störning för Maya. Vi gick in på banan och hon tog de första tre hindren sen sprang hon förbi en tunnel som hon annars alltid tar, hon är ju en riktig tunnelgalning. Jag fick tillbaka henne men hon var fortfarande ofokuserad och började gnälla och gny. Typiskt tecken på att Maya har gått upp i stress och inte går att jobba med. Vi körde lite lattjo lajban i banan och tog inte riktigt alla hinder men vad gör väl det. Hon var iallafall kvar med mig på banan istället för att springa till Husse. Och det är en vinst i sig!
Nästa helg tävlar vi på hemmaplan igen på min egen hundklubb Västerås kennelklubb.
Ska både tävla och vara funktionär. Ser framemot det. Vi har endast 1 pinne kvar i Hoppklassen sen är vi ett klass 3 ekipage på heltid. Får se om vi lyckas ta den nästa helg. Blir ju lite extra press när sista pinnen ska tas!