En väldigt tuff resa som gjort att jag och Maya har ett väldigt starkt band till varandra.
Jag skaffade Maya för 6 år sedan från skymningsskallets kennel.
Det var min första egna hund och jag ville ha en aktiv ras som var pigg på det mesta.
Nu är jag helt såld på tollaren och skulle inte kunna tänka mig en annan ras. Tollaren har allt jag önskar mig hos en hund.
Maya var en energisk valp som man fick lägga mycket träning på. Speciellt i nya miljöer och i vardagssituationer där hon kunde vara osäker med bilar, cyklar, barnvagnar mm. Men med mycket träning lyckades vi få bort osäkerheten men den finns där än idag mot andra hundar hon inte känner, men det visar sig sällan idag som tur är.
Maya hade också väldigt svårt att slappna av. Vi fick träna mycket passivitet dagligen. Idag har hon svårt att ta det lungt när andra hundar jobbar. Då kan hon skrika rätt ut av avund. Annars är hon duktig på att koppla av.
När Maya var 6 månader drabbades hon av tarmkatarr. Hon kräktes och kräktes tills det bara kom upp vatten. Och efter 12 timmar åkte vi in till vetrinär. Maya fick ligga på dropp över natten och fick komma hem dagen efter.
När hon var 8 månader slog oturen till igen. Maya halkade till i trappen upp till lägenheten och lyckades slå i knäet och få en fraktur. Vi åkte ännu en gång till djursjukhuset. Sen blev det vila i flera månader innan det blev bra.
När Maya sedan var ca 1,5 år gammal började hon få problem med fyllda analsäckar och kliade sig i öronen och i tassarna. Vi åkte in till vetrinären och efter 6!!!! st vetrinär besök konstaterades allergi. Okompetenta vetrinärer på en klinik jag ogillar som inte hjälpte oss tillräckligt bra. Sen blev det allergiutredning som tog mycket tid och energi och pengar. Efter ca ett halvår blev Maya bättre och vi visste hur hon skulle behandlas på bästa sätt mot sina allergier. Idag har Maya bara problem under hösten/vintern då det är fuktigt ute som gör att hon får svamp. Så idag är hon en pigg och glad hund som nästan är symtomfri.
Man trodde väl att allergierna skulle vara nog.
När hon var 4 år gammal drabbades hon av borrelia, med antibiotika blev hon helt återställd. När hon var 5 år gammal drabbades hon av flertalet skendräktigheter med juverinflammationer som följd, och vi blev då rekommenderade att kastrera Maya.
Ett halvår senare var hon pigg som en lärka igen, och då fick hon en knöl som växte på örat, inget farligt men eftersom den växte var vi tvunga att operera bort den.
Förra sommaren slog oturen till igen. Maya badade med sin bästis och lekte i vattnet. Plötsligt gjorde hon illa tassen på något vasst i vattnet. Det blödde väldigt mycket så vi fick åka in till vetrinären. Den var så pass djupt att dom var tvugna att söva ner henne och sy ihop tassen. När jag väl hämtat Maya efter operationen blev hon plötsligt dålig. Kissade blod och blev allmänpåverkad. Åkte in igen till djursjukhuset och dom tog blodprov och valde sedan att lägga in Maya över natten på intensivvårdsavdelningen för hon var så pass allmän påverkad. Här var det nu en kamp mellan liv och död. Vi visste inte hur det skulle sluta och vetrinärerna kunde inte ge oss något svar. I tre dagar låg Maya inne på intensivvårds avdelningen. Men på 4:e dagen blev hon piggare och vi fick hämta hem henne. Vetrinärerna tror att Maya fick någon biverkning av narkosen. Det skickades även in blodprov till forskning om tollarnas autoimmuna sjukdom men det var inget som Maya led av och det är vi glada för. Det var en oviss tid när vi varken visste hur det skulle sluta och hur länge hon skulle vara frisk. Idag är hon helt återställd.
Och sedan dess har hon varit frisk. Och jag är så lycklig varje dag hon får vara frisk och att vi även kommit så långt i både Rallylydnaden och Agilityn trots sjukdomar och otur!
Älskade hund, du betyder allt för mig!<3<3<3<3<3